Nynorskan-och-svenskans ställning & nationella prov i SV3

         Nynorskan-och-svenskans ställning

Det officiella Minoritetsspråket i Norge ”nynorskan” och det officiella minoritetsspråket ”svenskan" i Finland är två bröder i samma situation. Där nynorskans och svenskans konkurrenter (majoritetsspråk bokmålet i Norge och finskan i Finland) gör det svårt för de att vara aktiva och populära i Norge och Finland inför folkets majoritetsspråk (bokmål i Norge och finska i Finland). Och därför blir man nyfiken att veta likheter och skillnader som finns mellan nynorskans ställning i Norge och svenskans ställning i Finland? 

I artikeln ”Svenskan tynar i Finland”(Forskning & Framsteg 2009:2) beskriver författaren Cecilia Christner Riad att svenskans ställning var väldig hög i Finland i 1800 talet, eftersom femte invånare i Finland har pratat svenska, där var språket tillgänglig för de olika klasserna i det finska samhället (elit, bönder, etc.) Dessutom påpekar Christner Riad att den svenska kyrkan hade en stor roll på att sprida svenskan i Finland p.g.a. de resurserna som har skickats av kyrkan för att hjälpa finnarna mot deras fiende som kommer från landets östra del. 

Nuförtiden visar Maria Tolppanen som är en riksdags politiker i Finland i artikeln ”Tre röster om svenskans ställning i Finland” som är skriven av Catharina Söderbegh i (Parnass 2013:3) att svenskan inte har någon betydelse längre i Finland. Där svenskfinnarna behöver att lära sig bara majoritetsspråket (finska), därmed betonar Tolppanen att ”All finländare behöver inte svenska. Men alla med svenska som modersmål behöver finska för att klara sig i samhället” Därtill tror Tolppanen att flera av den östra delen av Finland borde ersätta svenskans undervisning med ryskan.

   

I Andreas Hermanssons artikel ”Norge mot Noreg”(språktidningen 2009:3) läser vi att nynorskan hade en viktig ställning i Norges historia, speciellt efter att Norge blev självständig från Danmark. Där människorna i Norge ville bli fria från den danska påverkan i deras språk och ersätta den med ett rent språk som är baserad på de flesta norska dialekterna. Vidare i vår tid ser vi att nynorskan får ett stort stött av den norska regeringen genom att hjälpa nynorskan med en del av skattemedlen eller nynorskan som obligatoriska undervisning i Noreg, där står flera bokmålsungdomar mot nynorskans närvaro i deras skolor. Enligt Östling Benget i sin artikel ” Obligatoriska språkprov sliter på norsk tvåspråkighet”(svenska.yle.fi 11.11.2013)

Nynorskans ställning och svenskans ställning var väldigt viktiga i Norge och Finland, där var nynorskan i Norge en symbol som presenterar det självständiga Norge utan en enda påverkan av Danmark. Dessutom finnarna lärde sig svenska för att få hjälp och skydd av ett starkare land ”Sverige” mot deras fiende från östen. Och därför ser vi en likhet mellan svenskans ställning i Finland och nynorskans ställning i Norge, där ansåg folket i Norge och Finland nynorskan och svenskan som ett historiskt behov. 

Vidare ser vi en skillnad mellan nynorskans ställning i Norge och svenskan i Finland, där nynorskans undervisning är obligatorisk och ett ekonomiskt stöd till språket utfördas för dess utveckling, torts att flera ungdomar står mot språkets undervisning och även dess existens. Medan svenskan utsättas för en stor matstånd av en av riksdags politiker som anser svenskan som onödig för svensktalande i Finland, torts att svenskan är deras modersmål. 

Avslutningsvis har vi fått en klar bild på de olika skillnaderna och likheterna mellan svenskans ställning i Finland och nynorskans ställning i Norge. Dessutom visas vi i slutsatserna att likheterna och skillnaderna är baserade av två element ”folket” och ”folkets regering” i både Finland och Norge, där påverkas skalan för en bättre eller sämre ställning för de två språken av logiken som leder oss till: att vad folket i Norge och Finland behövde i historian av språk (nynorskan, svenskan), kommer sannolik inte att behövas mer av de nya generationerna. 

Referenser: